mittlivmittbeslut.blogg.se

Hejsan.

 

Mitt namn är Jenny, 33 år och nu bosatt i Karlstad.

Har skaffat denna bloggen för att dela med mig lite av mitt liv och en del tuffa perioder som påverkat mig väldigt mycket.

 

Det som har satt sina största spår och som kommer att följa mig troligtvis resten av mitt liv är en person som jag mötte för snart 6,5 år sedan, allt började med att vi delade intresset för bilar och att jag kunde hjälpa honom med att förstå och utreda vissa saker med hans bil.

 

Vänskapen växte och vi umgicks mer och mer, bodde under denna delen i en mindre bygd, när vi inte umgicks la jag mycket tid på mina dåvarande hundar som jag tränade och tävlade med, saker och ting började ske som till tider skapade en del frågetecken hos mig så som frågan om " varför måste du alltid gå hem till dina hundar?? "  , jag borde trolige ha tagit det som en första varningssignal att här var inte allt så bra som det skulle verka...men när man är kär så tänker man dessvärre inte så väldigt kristiskt...

 

Vi flyttade ihop på annan ort och då började verkligen saken och ting komma fram, jag var tvungen att akut åka iväg med min dåvarande Schäfertik till veterinären för att få utföra en akutoperation på henne då hon hade drabbats av livmoderinflammation och för mig fanns inte en tanke på att vänta utan jag ringde en jourveterinär, tog med mig hunden och stack iväg, körde ca 15 mil enkel väg för att komma till veterinären och lämnade hunden där så hon skulle opereras påföljande morgon, när jag då dagen där på åkte ner och hämtade henne så var hon fortfarande ordentligt groggy efter nakosen men i god form i övrigt, hon fick ligga i baksätet på bilen under resan tillbaka hem då hon var så pass groggy så hon inte kunde gå själv, när vi så närmade oss hemmet så ringde jag sambon som kom ut och skulle hjälpa mig att bära hunden in, redan där blev han förbannad för att jag hade utsatt hunden för detta. (Han förklarade senare att han trodde att hon skulle varit helt vaken när jag hämtade henne men istället för att fråga så blev han fly förbannad och uttalade både det ena och det andra mot mig.) 
Detta var då början på 2 år av psykisk och till viss del fysisk misshandel och då jag var en person som aldrig har gett mig utan en fajt så blev jag knäckt psykiskt många gånger för att sedan bli hjälpt upp för att sedan igen bli knäckt till jag tillslut bad om ursäkt för att jag fanns och existerade.
 

 

Ni får ursäkta mig nu men jag behöver ta en lite pause.

Återkommer.